Stieg Larsson, Våra värsta år och tristess

Jag har precis sträckläst ca 200 sidor av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Den är bra, och jag är snart färdig med den... Den är inte lika rolig som Liftarens Guide till galaxen (men vilken annan bok är det?), inte lika nagelbitande och sidvändande som Dan Browns böcker. Men ändå, Män som hatar kvinnor rekommenderas tills vidare.

Jag ligger i min husvagn en onsdag, hela dagen faktiskt. Är inte riktigt 100%, och har redan bokat tid med en läkare. Klockan 17 ska jag vara där. Ni kan var lugna, inget allvarligt! Bara livrädd att om jag blir sjukskriven, av nån anledning, så kommer jag inte tillbaka till bygget i Varberg... Och det måste jag bara. Jag har harvat runt i Skåne i nästan ett år, utan traktamente! Folk säger upp sig för mindre på denna firman. Och när jag kommer till ett riktigt "guldjobb" så vill jag vara här tiden ut!!! Vecka 42, för er som undrar när tiden är ute.

Till er som tycker husvagnsliv är mysigt osv... Till er säger jag dra åt helvete! Det är bara mysigt när det är självvalt! Att sitta en solig dag i en husvagn med 5 tv-kanaler och inte kunna jobba är apa. Trist, tråkigt och bara jobbigt. Har tänkt på tok för mycket på för tok för mycket saker... Sånt gör man inte när man jobbar!!!

Ingen sambo för mig...
Jaaa, Lundan hittade en bättre lösning på sitt lägenhetsbekymmer. Lite trist, jag har alltid skoj i hennes sällskap. Men jag vidhåller, med en dåres envishet, att det är hennes förlust. Att hon inte håller med utan hävdar precis tvärtom bevisar bara hennes sätt att försöka skydda sig från "förlusten" av mig... Eller hur, Lundan??? Vet ju att du läser bloggen, haha.
Men för att vara lite seriös så är det ju bra att hon fick löst det med lägenheterna smidigt. Och ska jag vara ärlig? Det är nog min förlust ändå!