Att förstå sig på folk, i allmänhet.

Vad är det med vissa folk?
Om du skulle säga något till en annan person, vare sig det är med flit eller av misstag, och denna personen verkligen visar att han/hon inte vill prata om det... Vad är det som gör att vissa människor fortsätter att tjata om samma sak halva dagarna med 15 minuters mellanrum? För mig är det väldigt märkligt. Ska man verkligen behöva ryta till? Eller kan det vara så att personen som tjatar absolut inte förstår kroppspråk, och/eller fattar när man inte ska fortsätta prata om vissa saker och ting? För mig verkar det helt främmande. Jag märker i regel direkt när en annan person inte vill gå in på saker och ting. Vad gör jag då? Jag brukar fråga personen om det är OK att snacka om. Då brukar man få bäst svar...

Nästa vecka ska jag, Pappa och "Jenny" åka till Perstorp och jobba. Dock bara tre dagar av fyra. Vilket tyvärr betyder att vi får masa oss upp till Varberg på torsdagen... Trist. Men ekonomiskt. Om vi hade tagit en semesterdag så hade vi förlorat 4 dagars trakt.

Förresten så är 4 dagars trakt nästan exakt lika mycket som det kostar för 4 personer att äta på restaurang Oasen i Helsingborg... Att äta och dricka för så mycket pengar, och fortfarande ta 23:- för en kopp kaffe är för mig definitionen av dålig service. Misstolka mig inte, allt annat var toppen bra! Om man inte räknar med att våra bordsgrannar kom till sitt bord 45 minuter efter oss, och avslutade sin dessert ca 2 minuter efter vårt bord. Då åt vi exakt samma meny, såklart.
Kanske jag som börjar bli gammal och gaggig över småsaker?? Eller så har jag inget annat att klaga på, och då är det väl rätt bra ändå.

Strumpan och jag brukar kolla hus på nätet osv. Och som om det vore självklart, så gillar vi samma sorts hus och inredningar. Iallfall än så länge!

Långt mellan inläggen, kanske?

Jag skäms faktiskt lite... Uppdaterar väldigt sällan nu för tiden.
Förklaringen är enkel... Min laptop är skickad på en Extreme Makeover! Strumpans lillebror har den i säkert förvar och ska tömma hela datorn för att sedan göra den körklar igen.

Så tänk nu, du sitter ensam i en husvagn... Endast 5 tv-kanaler... Ingen dvd-spelare... Ingen dator... Dålig täckning på dina mobiltelefoner... Jag mår fysiskt dåligt ett tag. Men efter någon dag mår jag faktiskt rätt bra. Lite som "back in the old days"! Jag vet inte riktigt åldern på alla som läser min blogg (ni kan lämna er ålder anonymt under Kommentarer, så jag får veta), men hur många minns tillbaka till tiden då man ringde hem till polarna på hemtelefonen, eftersom mobil inte fanns!?! Alternativt cyklade man och knackade på hos polarna. Nu smsar, msnar eller bara kollar om polarn är online... Lite trist, men jag ger mig inte in i nån debatt om vilket sätt som är "bäst" eller "rätt".

I helgen var Strumpan på sjukhus. Åkte in på fredagen vid 14-tiden. Åkte hem lördag vid 20-tiden. Vad var då fel på Strumpan? Jag citerar läkaren:
50% av alla som kommer in hit med magsmärtor vet vi inte vad det är... Åk du hem, blir det inte bättre, eller om det blir sämre, så åker du in hit igen.

Känns ju tryggt att inte ha en aning om vad det var som gjorde att Strumpan blev inlagd och hade ont så hon grät... Jag är bara glad att jag inte är så ota på sjukhus. Bara en gång egentligen... Och då var det ju en stor operation för min del.... Brutet lillfinger.